malinsmötesplats

Jag tar semester, från bloggen, på obestäm tid!

Idag är det Fars dag. Jag kan inte minnas att vi firat varken Fars dag eller Mors dag annat än med pliktskyldiga raktvålar och prydnadsänglar. Men nu för tiden när vår far inte längre är i livet blir dagen plågsamt närvarande. Jag visste att jag inte skulle ha möjlighet att komma till minneslunden idag så jag var uppe och tände ett ljus igår. Och tankarna finns ju vart man än är.

Annars har helgen bjudit på innebandy, kalas och medvetenhet om livets förgänglighet.

Stefan och jag säger ofta  (oftare och oftare ska tilläggas) att vi ska ta tillvara på livet. Att unna oss och njuta av livets goda, ta små semestertrippar, leva i nuet och inte planera allt för mycket och för långt i förväg för vi vet aldrig vad livet bär med sig.
I helgen blev vi återigen påminda om att rätt vad det är så händer något som får en att nästan tappa fotfästet. Denna gång gick det så bra som det kunde, tack och lov!
Vi tänker på våra värdefulla vänner som efter omständigheterna mår hyfsat!

Jaha ja, nu blir jag riktig fröken igen. För ett tag i alla fall.
Jag har, genom åren som lärare, med ojämna mellanrum haft klass. Det har varit när ordinarie klasslärare blivit långtidssjukskrivna eller varit föräldralediga. Denna gång beror det på det förstnämnda, typ.

Jag brukar sakna klasslärarskapet mest på grund av att få undervisa i ett helhetsperspektiv, ämnesövergripande. Nu ska jag dela klass med en ma/no-kollega, hon undervisar två dagar och jag tre dagar. Det innebär att  eleverna kommer att få ma/no-dagar respektive so/språk-dagar.
Det kommer att bli superkul!
 Dessutom har jag delat klass med denna kära kollega tidigare.
Just nu sitter jag och spånar bilduppgifter... :)

Jag har en känsla av att mycket på bloggen kommer att handla om detta fram till jul!

Men dina studier då kanske ni tänker?
Jag kommer att undervisa 60%, vara D-mentor 20% och läsa 20% fram till jul. Det går nog bra att göra så fram en kort period i alla fall!

Och jag brukar ju påstå att jag presterar bäst under lite tidspress!
:D
 Det är väl upp till bevis nu då ;)

Tre små barn hittas hungriga och nakna november 9th, 2010

CC/Lara604 Obs.barnen på bilden har inget med fallet att göra

 

När Olle är tre år, Sara, fem och storasyster Lina, sju, hittas de av polisen. De är nakna och utsvultna och finns i den lägenhet där de bor med sin mamma. Olle bär en överfull blöja och i deras sängar finns varken madrasser eller sängkläder.

Det råder kaos i lägenheten, som inte städats på så länge att stanken når ända ut i trapphuset. Barnen har misshandlats systematiskt under en längre tid, Lina har stuckits med glasbitar och rispats med spik och Sara berättar att hennes sår kommer från att mamman slår henne med sopborsten. De har varit inlåsta i lägenheten dygnet runt och varken gått till skola eller dagis.

Barnen har tidigare tvångsomhändertagits av de sociala myndigheterna men mamman återfår vårdnaden. Under de fyra månader som går innan barnen hittas är det ingen, varken socialtjänst eller annan person, som har besökt familjen och blivit insläppt i lägenheten.  Grannar känner att det luktar illa från lägenheten och undrar hur det är med barnen  -  men ingen gör något.

Mamman döms till ett års fängelse för grov fridskränkning.

Hur kommer det sig att inte någon, varken från bvc, socialtjänst, skola eller en privatperson har agerat tidigare?

Enligt barnkonventionen får ingen utsätta ett barn för skada, och alla barn har rätt till skydd mot alla former av fysiskt och psykiskt våld.

Om barnkonventionen vore svensk lag skulle beslutsfattare vara tvungna att ta barns rättigheter på allvar. Mer kunskap hos både professionella och privatpersoner leder också till ett ökat civilkurage och en större vilja att agera när barn far illa.

Din röst gör skillnad – skriv under för barnkonventionen som lag! Och hjälp oss sprida kampanjen genom att Facebook-gilla och twittra.

Ja nu går denna helg mot sitt slut. Tack och lov :)
Jag har ju varit ensam hemma och det är inte något jag gillar...
Nu sitter min älskling i bilen hem från Oskarshamn. Han har varit på Gotland sen i torsdags. Han har kört Gotland Grand National. Det har han gjort tre år på raken nu men i år har jag inte varit med honom :(
Men nu är han i alla fall på väg hem!

Vad har jag gjort då?
Jag har försökt läsa en del för att ligga lite före. Jag har tittat mycket på tv och jag har hittat Bubble shooter på nätet... Det är helt galet hur beroende jag kan bli av iq-befriade spel som går ut på att skjuta bort bollar i samma färg! För nån vecka sen snöade jag in på scramble som finns på Facebook, det är ju i alla fall ett spel där jag tränar mitt engelska ordförråd så det är liiite ursäktat! Men Bubble Shooter......
Ska försöka avgifta mig från det, jag lovar!

I fredags kväll var jag hos min mamma, där var också min syster och hennes underbara flickor Josefin och Johanna. Vi åt en god middag med en superduper god efterrätt.



Man varvar hackade mandelskorpor, vispad grädde med lemoncurd och till sist ringlar man limoncello över det hela, låt den gärna stå en liten stund innan servering. Mamma hade dock hällt på lite för mycket limoncello....
Är det förresten någon som har ett drinkförslag med limoncello i???

Mamma hade också rensat ut lite böcker som syster och jag botaniserade bland. Jag tog tre, undrar bara när jag ska hinna läsa annat än studielitteratur?



Kanske kan jag läsa lite på jullovet om jag arbetar undan duktigt innan dess.

På lördagen var jag i Oxelösund och tittade när Onyx damlag vann stort över Gnesta. Min systerdotter Johanna spelar och hon gjorde mål :) Det var roligt!



Sen åkte vi till kyrkogården som många andra. Det var fullständigt fullt på parkeringen. Under första året efter att pappa dött åkte jag till minneslunden varje lördag. Det föll sig naturligt att åka dit efter att jag varit i stallet, det var ofta fortfarande ljust då och liksom på vägen hem. Då blev jag lika förvånad varje lördag eftermiddag över att det nästan aldrig var några bilar där.
Igår blev jag lika förvånad över att det var så otroligt många bilar där!
Där ser man hur det kan vara.

Idag har jag läst lite, det tar tid att läsa på engelska tycker jag. Men lite fick jag gjort i alla fall!
Nu ser jag fram mot en ny arbetsvecka med D-mentorsuppdrag och annat kul jobb!
Jag upptäckte dessutom att jag har lönesamtal imorgon...

Jag har upptäckt fler fördelar med min platta frisyr. Jag behöver inte blöta håret varje nmorgon och jag kan ha mössa utan att förstöra frisyren!
Här är min nya mössfavorit!

När jag så stolt visade bilder på vår nygamla källare glömde jag ju bilder på vårt andra stora rum där nere. Vi har ju ett stort rum till som numera bytt namn från pingisrum till spelhåla. Där nere huserar Rasmus nu. Där lanas det nätterna igenom...





Och till er föräldrar som nu ojar er över att sonen i huset lanar nätterna igenom vill jag bara säga; jag kommer ihåg källare från min egen 14-15-årstid där annat än tv-spelande pågick och annat än cocacola intogs... Jag är glad så länge jag har grabbarna i min egen källare under mitt vakande öga ;)


Där i hörnet står också sängen som sonen i huset sen sover i halva dagarna!
 ;)

Jag är väldigt nöjd med golvet, by the way!

Såg just på TV4- nyheterna. Journalisten Lena Sundström
har blivit nominerad till Stora Journalistpriset för sin dokumentär "Dom kallas rasister" vilket är roligt tycker jag eftersom jag blev imponerad av henne och dokumentären. Nu har hon varit i Danmark (igen, hon har tidigare skrivit om situationen kring invandringspolitiken i Danmark) och idag visade de en del av hennes reportage.
 Nu har Danska regeringen stämplat 29 områden som ghetton.
Kriterierna för ghetton i Danmark är 1. stor andel invandrare 2. Hög andel arbetslöshet 3. Andel dömda för något brott
Ser fram mot att se fortsättningen på denna reportageserie.

Jag kan inte låta bli att tänka på vart vi i Sverige befinner oss inom överskådlig framtid om SD får större inflytande eftersom Åkesson alldeles uppenbart är imponerad av de "hårda tagen" i Danmark.


http://www.nyhetskanalen.se/1.1888004/2010/11/02/29_omraden_pekas_ut_som_ghetton


Nu till något trevligare!
Vi invigde vårt nygamla TV-rum i källaren idag. Vi har i och för sig inte flyttat ner tv:n än men vi satt där nere och drack glögg i alla fall!









Som jag brukar säga när folk frågar om/när vi ska flytta; vi sitter inte i sjön direkt!

Slog på Animal planet och hamnade mitt i den fantastiska berättelsen om lejoninnan Kamunyak. Hon tar hand om en antilopunge under ett par veckors tid. Båda djuren handlar tvärtemot sina instinkter. De lever sida vid sida dessa veckor. Lejonhonan äter inte och kalven äter inte. Det medför tyvärr att de går mot en säker död. Till slut söker de sig till ett vattenhål för att få i sig vatten. Dessvärre slutar berättelsen med att kalven blir uppäten av en lejonhane :(
Dagen efter klarade Kamunyak att skaffa mat till sig själv. Fem gånger till tvångsadopterade lejoninnan oryxkalvar innan hon försvann spårlöst.

Ibland läser man i tidningar om hundar som tar hand om katter och liknande men våra husdjur är ju trots allt relativt tama och sönderavlade när det gäller rovdjursinstinkt. Så att det händer känns inte riktigt lika speciellt som att en lejonhona
tar hand om en antilopkalv.

Om djur kan leva sida vid sida trots skillnad i ras är det konstigt att människan inte kan hålla fred med varandra, vi tillhör trots allt samma ras oavsett vilket land vi bor i eller är födda i.

Jag blev i alla fall upprymd av att höra den fantastiska berättelsen igen!