malinsmötesplats

Idag kom min vän Mia cyklande efter arbetet (hennes alltså) för en liten stund av avkoppling. Vi satt under äppelträdet och drack rosé, det var härligt!
Mia är en fantastisk människa, en sådan som jag själv vill vara.
Hon är en på miljonen och jag är så glad och tacksam över att vara hennes vän.



Mia fick inte bara vin utan också charkuterier och en god sallad på frukt och grönsaker.
Sen god ost och kex.

Idag fick jag mitt antagningsbesked. Jag kom in!
Jag ska läsa 30 hp i svenska som andraspråk, de ska läggas till de 40 poäng (60 hp) jag redan har. Nu ska jag bara lösa hur jag ska kombinera 50% studier med 20% D-mentor och minst 50% undervisning.... Kanske behöver en matematikkurs också! ;)

Idag när jag ser på Nyhetsmorgon och läser nättidningarna inser jag att det inte alls var synd om mig i söndags när jag åkte tåg hem från Skåne! Hur kan det vara möjligt att människor blir fast på ett tåg i sex timmar när det befinner sig tio minuter från startstationen???
Stackars, stackars människor!

Jag vill verkligen åka tåg, för miljön och för att det faktiskt ger utrymme till andra aktiviteter under resan men SJ gör det ju helt omöjligt! När jag för ovanlighetens skull skulle åka ensam till Lund så vill jag att det ska vara billigare än att köra själv med bil! Det var det inte...

Nu är det ju så att jag inte alls tycker om att köra bil så en resa på 50 mil är inget jag gör lättvindigt därför blev det tåg TROTS priset! Så ska det väl ändå inte vara?

Jag har också en tanke att vi i vinter ska ta tåget till Åre för att åka skidor men man blir ju lite tveksam... Om det mitt i sommaren blir nästan 60 grader (kan det vara möjligt?) inne i tåget vad händer då om man blir stående uppe i Jämtland i 20 minusgrader?

Jag tänker också på alla er som pendlar och jag förstår inte hur ni orkar! I vintras måste ert tålamod ha blivit prövat och uttänjt maximalt! Det värsta som kan hända mig när jag ska hem från jobbet är att jag får gå och då tar det mig en timme!
 Det kan jag dessutom göra under alla årstider.

Efter en hemsk, lång och väldigt svettig resa från Lund till Nyköping är jag i alla fall hemma igen. Här hemma är det varmt och skönt, synd att man inte har en pool!

Att resan hem tog sån tid berodde på att det var en brand på banvallen söder om Hässleholm. Så efter att ha lämnat Lund så kom vi bara till Örtofta där blev vi stående drygt två timmar! Med ytterligare förseningar när de väl satte igång trafiken så var vi två och en halv timme försenade. Det är egentligen inte så farligt men det ställer till problem när man har byte och anslutning. Jag skulle byta till buss i Norrköping för att komma hem. När vi närmade oss Norrköping hoppades jag naturligtvis på tågtaxi hem, det skulle ta ungefär 40 minuter hem i så fall.

Men SJ hade andra spännande planer! De ville att vi skulle åka med till Katrineholm för att få en taxi därifrån. När jag protesterade och ville åka direkt hem från Norrköping med motiveringen att det sparar en massa tid för oss som skulle till Nyköping så var det kalla handen. Eller inte KALLA handen precis eftersom temperaturen i tåget igår uppgick till 37 grader! SJ skulle absolut ta oss den kortaste vägen hem med taxi och det är kortare mellan Katrineholm och Nypan än mellan Norrköping och Nypan. Sen att det skulle innebära längre tid på tåget för oss och göra oss ännu mer försenade hem spelade ingen roll!!

Skillnaden i längd mellan sträckorna är 2,2 km!!!

Som om det inte var nog så när vi lämnat Norrköping med tåget så kom tågpersonalen fram till mig och berättade att det hänt något som gjorde att de hade en dålig nyhet och en god nyhet. Den dåliga var att vi INTE kunde få en taxi från Katrineholm direkt, det var väntetid på en timma. Det innebar att vi nu skulle sitta kvar på tåget till Södertälje och få en taxi därifrån! Vad tyckte jag om det?
Ja, jag hade inte direkt något val!


Jag undrar fortfarande vilken som var den goda nyheten????
Var det att jag inte behövde sitta på stationen i K-holm en timma utan fick sitta på det varma tåget ytterligare en timma???

Väl hemma i Nypan fick jag ta en taxi från stationen eftersom det inte går några bussar mitt i natten. Att få SJ att betala den taxiresan ska nu bli min mission! Jag skiter i pengarna, nu handlar det om principer! Dessutom sa tågpersonalen åt mig på tåget ungefär så här; ja det blir en liten omväg men du får sökert tillbaka biljettpriset pga förseningarna! 
Vilken tur! Nu är semesterkassan räddad!


Nog om detta.




I lördags hade Caroline och jag en overkligt sorglig dag i Skåne :(
Carolines sto Sanna har efter många om och men äntligen fått ett föl. Fölet föddes för tre veckor sen, då hade det gått fem veckor över tiden. 
I lördags morse när Caroline kom ut till stallet såg hon att fölet legat ner lång tid och fölet ville inte resa sig upp. Fölet har haft ett litet sår så Caro trodde det hade blivit infekterat så hon ringde vetrinären. Vetrinären tittade och kände men kunde inte riktigt se vad det var för fel. Sen ur en annan vinkel hittade hon en liten, liten svullnad. Då kom det; det är en fraktur. För alla er som inte håller på med hästar kan jag bara säga att det beskedet har nästan alltid en enda utväg...

Vi fick lasta in sto och föl i en transport och köra till Helsingborgs djursjukhus. Väl inne där var fölet utmattat och svagt. De tog flera röntgenbilder och efter att Caro sett dem visste hon att det inte fanns något att göra. Usch och fy för att vara tvungen att fatta det beslutet! Vi var kvar och lilla fölet somnade lugnt och stilla in.
För att stoet ska föstå att fölet är borta ställer man in stoet i en box med fölet. Sen tar det några timmar innan stoet förstått att fölet är borta och då börjar hon skyffla över spån eller halm över sitt föl.
Caro och jag åkte under tiden in till hamnen i Helsingborg, åt lite och promenerade i superhettan. Skitiga, rödgråtna med snorfläckade, hästskitiga kläder promenerade vi längs Gröningen bland alla badklädda soldyrkare. Helt overkligt men samtidigt lite komiskt!
Efter två timmar ringde vi till Djursjukhuset och de sa att vi kunde komma och hämta Sanna. Vi packade in henne i transporten och åkte hem.

Nu på morgonen har Caroline meddelat mig att Sanna inte längre springer rundor i hagen och letar efter sitt föl utan det värsta verkar vara över.

Idag har det varit en speciell dag i Skåne, en overklig dag som jag berättar mer om imorgon eller på måndag när jag är hemma igen. Nu kommer bara lite bilder!



Vokka, flädersaft, citron och citronmeliss





En god italieninspirerad lätt middag





Tigern




Resterna av middagen

Är på plats i Hammarlunda, Skåne, igen! Tågresan ner gick bra eftersom jag hade sällskap av Johan Theorins senaste kriminalroman, Blodläge, på resan ner. Köpte boken för nån vecka sen och har sparat den till denna resa. Smart val, resan gick snabbt! 

Caro och barnen hämtade mig i Lund och sen har det varit full fart, bad, bubbel, matlagning, middag och nu lägger Caro minstingen. Det är första gången på länge som jag åker tåg ner till skåne. Under 3,5 år veckopendlade jag mer eller mindre mellan Malmö och Nyköping så lite sentimental blir en sån här tågresa alltid! Nu för tiden går resan ner nästan en timme fortare. Förr fick man betala mycket extra för att åka X2000 så det var aldrig aktuellt för en fattig student... Nu för tiden verkar det inte spela nån roll med vilket tåg man åker det är samma pris!

Att vara här nere hos Caro gör mig alltid lika glad och tillfreds, vilken tur jag haft som träffat en sån fin vän! Nu väntar några dagar fyllda av jobbprat, bubbel, sol, bad och trevligt umgänge!



Anton och Tiger

Har varit i stallet idag för första gången på flera månader. Jag och Eva åkte dit för att träffa Bettan, dricka rosé i solen och snacka häst. När man sitter där igen blir jag ju riktigt sugen på häst igen.... Om jag bara hade en medryttare att lita på tre dagar i veckan så skulle jag inte tveka men det tar för mycket tid att vara där själv varje dag, så är det...

Eller så kan ju jag hitta en häst att vara medryttare på tre dagar i veckan det är ju också ett alternativ. Något ska man ju syssla med, inte bara gå hemma och skåpäta...
Ja ja vi får se hur det blir. Så här trevligt hade vi det i alla fall!


Imorgon åker jag till Hammarlunda, Skåne, så då blir jag väl ännu mer sugen på häst för där finns det både hästar, ponnys och föl... På lördag blir det antagligen en tripp till falsterbo Horse Show också...

Vi hörs nästa gång från Skåne!

Ytterligare en lat, skön morgon och imorse misstänkt tyst i huset... Min kära sambo tog ett snack med hantverkarna igår angående vissa metoder och felspikningar så jag misstänkte att han skrämt bort hantverkarna i källaren. Men de hade nog bara något annat på morgonen för framåt nio, halv tio hörde jag dem där nere igen :)

Sen följde jag med kära mamma och tittade på en lägenhet, en SENIOR-lägenhet för att vara exakt! Det är lite roligt med seniorlägenhetsbegreppet tycker jag. Man får bara anmäla sitt intresse om man är 65+. Nu är inte min mamma det med det var väl för få 65+are som var intresserade :) Lägenheten var inget att ha för mamma så hon letar vidare. Dyr var den också...

Här är dagens lunch på Casa Sagostigen



Nu på eftermiddagen har Jossan varit här en stund. Hon har ju bestämt sig för att byta lägenhet nere i Linköping. Nu kommer hon att bo i ett studentområde, billigare hyra, hyresfritt två månader om året, närhet till kompisar och möjlighet att leva studentliv på riktigt! Jag tycker det är så kul att höra om hennes studentliv, antagligen extra roligt eftersom hon är en blivande kollega ;)

Jag ångrar inga val jag gjort i mitt liv men OM jag fick göra något annorlunda så skulle jag ha studerat lite tidigare och levt "riktigt" studentliv! Men å andra sidan skulle inte mitt liv se ut som det gör nu om jag gjort annorlunda då... Oavsett så är det kul att leva lite studentliv genom henne!
Och jag kan se fram mot att leva studentliv genom fler av mina syskonbarn, Jossans syster Johanna ska säkert också läsa vidare och hon kommer nog inte att bli en blivande kollega så då får jag lära mig något annat intressant!

Glömde att jag själv antagligen blir deltidsstudent i höst...;)

Idag är det min första semesterdag. Jag tänkte att jag skulle kunna ta lite sovmorgon då. Det är inte så lätt längre har jag märkt, man är förberedd på att kunna sova till åtminstone nio men nej, nej de tiderna är förbi. Nu vaknar man ju ungefär samma tid som vanliga arbetsdagar alltså vid halv sju... Sen har jag märkt att mitt migränhuvud inte mår bra av att jag ligger och drar mig för länge :( Det bästa verkar vara att följa de vanliga dagarnas rutin. Det blir istället att äta frukost i sängen, läsa tidningen och titta på Nyhjetsmorgon!

Idag var det lite molnigt på förmiddagen så jag passade på att uträtta lite ärenden på förmiddagen. Det blev en cykeltur till varuhuset där "priset är skillnaden" och där fylldes förråden av schampo, duschcreme, och tandkräm på. Där slank också en plattång ner... senare ska vi se vad vi kan använda den till, kanske kommer det bilder på det...

Cykelturen gick vidare in till stan för att köpa present, säger inte vad eftersom det inte är omöjligt att presentmottagaren läser detta... Det är i alla fall något som kommer att smaka gott :)
Efter ett besök på Apoteket cyklade jag till stationen för att hämta ut min tågbiljett. På torsdag åker jag söderut till Caro och hennes familj. Hennes man däremot sätter sig i bilen samma dag för att köra hit upp... Jodå, vi gillar varandra skarpt men han och min käraste ska roa sig med att köra någon endurotävling på fredag. Caro och jag ska roa oss med att umgås, äta gott, dricka gott, sola och bada!

När jag sen cyklade hem stannade jag och tog ett par sommarbilder.
Här är nutidens höhässjor!



Blir god mat åt hästarna i höst!



Det slog mig idag att jag ser inte blåklockor så ofta som jag gjorde när jag var barn. Rör jag mig inte på deras växtplatser längre eller är de mer sällsynta nu???

Igår när jag låg på klipporna läste jag Michael Nyqvists bok När barnet lagt sig och den kan jag rekomendera till er som gillar Michael. Han skriver på samma sätt som han pratar, lite långsamt, ibland osammanhängande och med den värme jag tycker man känner av när man ser och hör honom. Den handlar om hans letande efter sina biologiska föräldrar, han är ganska osentimental i mötet med dem men han sticker inte under stol med att ursprunget är viktigt oavsett förhållandet till uppväxtföräldrarna. Det är viktigt att veta var man kommer ifrån även om man haft en fin barndom. Boken var i alla fall lättläst och fin tycker jag.

Som ni kanske vet så har vi haft en vattenläcka i källaren. Det har inneburit fläktar dygnet runt i åtta veckor. För tre veckor sen försvann fläktarna men det kom inga hantverkare. Nu lever ju jag med en hantverkare som så klart ringde och undrade vad som pågick.

Det innebar att det kom hantverkare förra måndagen. Tre veckor ska det ta nu. Jag var lagom glad eftersom min semester ju börjar idag. Så imorse vid strax innan åtta vaknar jag av att jag hör folk i källaren. Då, just precis då, känner jag mig lite sur och kinkig eftersom jag faktiskt har semester och inte vill bli väckt.... MEN jag vill ju att de ska bli klara nån gång!

Nu däremot, en timma senare, hörs inte ett pip från källaren.
Och jag undrar stilla Vad hände nu då???

Ytterligare en dag vid havet, sååå skönt!
Idag, precis som igår, blåste det halv storm. Eller kanske inte halv storm men tillräckligt mycket för att man aldrig blir riktigt varm. Det innebär med andra ord att jag inte har badat idag heller. Jag börjar faktiskt känna mig som en badkruka... En annan nackdel med att det blåser är ju att man inte känner hur solen tar... Så därför sitter jag här nu lite lätt bränd :(

När jag var barn och ungdom brände jag mig aldrig. Jag tror nog att det ligger lite sanning i det där med ozonlagret. Tilläggas ska att jag dessutom nu för tiden använder solskydd, det gjorde jag aldrig förr! Sen tar man väl inte på så mycket som man ska och kanske inte så ofta som man borde...

Planen för morgondagen är i alla fall att jag ska komma i plurret. Jag funderar på att välja en mer skyddad badplats imorgon. Kanske Vivesta skulle passa?

Stora problem att brottas med så här i semestertider eller hur?!

Efter en trevlig kväll med god mat och dryck kom vi hem sent eller kanske t.o.m tidigt...
Trots det ingen migränkänning i morse! Tack för det!

Fram på dagen drog vi oss ut till Femöre ett par timmar.
Där blåste det halv storm men det var härligt att vara nära havet och njuta av saltstänk. Men tanken på ett dopp infann sig inte! Jag kände inte ens på vattnet....












Imorgon kanske det är dax för ett dopp...

Nu är det äntligen semester igen! Jag har ju jobbat halvtid de senaste två veckorna på sommarskolan för högstadieelever. Det är fjärde året jag gör det. I år var jag tveksam men eftersom jag träffar så goa högstadiekollegor så bestämde jag mig för att köra i år igen. Det har varit tungt ska erkännas framför allt tungt att gå upp tidigt... När jag väl står i klassrummet går det ju bra men det är tveksamt om jag gör detta nästa år...

Nu är det i alla fall äntligen semester och jag tänklte ta upp bloggandet igen. Det blev så intensivt i Toronto så det har inte känts som om det finns något att skriva om när det vanliga livet trillar på. Jag gör ett nytt försök i alla fall för jag vet att det finns några rara, trogna läsare där ute!

När jag satt i bilen hem idag funderade jag på detta med vänskap. Som liten och ung hade jag några få goda vänner, jag har aldrig sett mig själv som en väldigt social person, utan mer som en person med få men goda vänner. Ju äldre jag blivit desto fler goda vänner har jag hittat på min väg genom livet. Jag har också hittat flera "gamla" vänner som jag numera har kontakt med. För mig som inte är bra på att ringa är ju Facebook ett strålande alternativ! Det är så kul att läsa om alla mina vänner, roligt att få kommentarer på sina egna inlägg och så lätt att upprätthålla en kontakt! Bland vänner finns det ju delade meningar om detta Facebook men jag tycker i alla fall att det är förträffligt!

Igår träffade jag min "äldsta" och bästa bästis Petra. Vi var i hamnen för att äta och uppdatera oss på allt som hänt de senaste veckorna. Petra och jag har varit vänner sedan tidigt 80-tal. Vi var 10 år när vi hamnade i samma klass och sen dess har vi hållt fast vid varandra. Att ha en vän som är en del av ens egen historia är underbart, vi har så mycket gemensamt och har upplevt så mycket tillsammans! Nu sitter vi här nästan 30 år senare och har hittills haft fantastiska liv! Så mycket vi har att vara glada och tacksamma för!

Tidigare i veckan tillbringade jag en kväll med två av mina "nyaste" vänner Therese och Camilla. Det var också en jättetrevlig kväll som gör att jag känner mig tacksam över att ha hittat två så coola brudar att hänga med! Vi pratade också om hur roligt det är när man "klickar" med nya vänner.

Ikväll ska jag och min käresta till familjen Isaksson så nu väntar ytterligare en kväll i goda vänners sällskap. Vi ser fram mot trevlig kväll med god mat och fotboll på tv!

I sommar ska jag njuta, försöka låta bli alla måsten och bara vara lycklig över allt fint jag har i mitt liv!

Vi hörs snart igen!