malinsmötesplats

Jaha ja, nu var man igång på riktigt igen!
Efter att ha tagit tåget till storstan och trängts med ALLA stockholmare på tunnelbanan (hälften gick i och för sig av vid Tekniska...) så landade jag för första gången på Stockholms Universitet. Där var det liv och rörelse vill jag lova!
(Jossan; de höll nog på med ett och annat kul där också! Och jag fick en ovve....;) )

Väl på plats i klassrummet så förflyttades jag tio år tillbaka i tiden. Back to the days när man svängde sig med grammatiska termer, syntax, semantiska fält osv
För er som läste tillsammans med mig i Malmö kan jag säga att min lärare Gunilla Colliander verkar vara minst lika intresserad av grammatiska invecklingar som vår kära Ekerot... :D

 Nu är det ju ingen grammatikkurs jag ska läsa,
(på tal om ordet "ju" hade vi en lång diskussion om hur betydelsebärande det ordet är...)
utan två forskningsförberedande delkurser denna termin och skriva uppsats nästa termin.
Det konstiga är att man efter ett par timmar är inne i tänket igen! Även om det alltid känns helt oöverstigligt med alla uppgifter i början så brukar man komma ut helskinnad på andra sidan ;)

Jaja, det ska bli kul i alla fall och antagligen lär jag mig något intressant också!

Nu ska jag bara fundera ut något intressant att forska om...

Katastrofen i Pakistan överträffar både Tsunamin och jordbävningen i Haiti. Varför är vi inte lika generösa i vårt bistånd i denna svåra katastrof?

Här kommer några förslag på organisationer dit vi kan skänka en slant om vi avstår finvinet till helgen, ytterligare en svart top, ytterligare ett par festliga strumpbyxor eller snackset till nästa helg!
Eller så unnar vi oss vad vi vill OCH skänker en slant bara för att vi kan...


http://plansverige.org/pakistan?gclid=CMOZxon03qMCFdcr3godXmAw_Q

http://www.unicef.se/pages/8511?gclid=CMbK5K_03qMCFYEz3godOHqq-w

https://www.sos-barnbyar.se/stod-oss/pakistan/Pages/default.aspx?et_cid=2&et_lid=7479&et_sub=katastrof%20pakistan

Häromdagen kommenterade en vän och kollega dilemmat som ibland uppstår när man möter en elev som man inte "klickar" med. Tack och lov finns det ofta någon annan vuxen som eleven klickar med men inte alltid. Eller så finns den vuxna kanske i ett annat arbetslag eller på en annan avdelning. Våra elever är ganska utsatta på det sättet, själv skulle man inte vilja ha det så på en arbetsplats.

I vår ambition att hjälpa och stötta varandra pratar vi ibland "sönder" eleven. Det kan innebära att fler vuxna dras med i det negativa som sägs om en elev. I mitt arbetslag försöker vi bli bättre på att hitta lösningar utifrån elevens bästa, vi ställer oss frågan; Finns det någonstans, med någon vuxen , i något ämne den här eleven fungerar bra? Kan vi ta tillvara det? Hur kan vi göra arbetsdagen så bra som möjligt för eleven?

Just nu molar det i magen kring en elev, en sån hjärteelev som för alltid har en plats i hjärtat, jag hoppas vi denna gång ska vara så flexibla och uppfinningsrika som vi kan för att göra bra arbetsdagar för honom.

Det är ju trots allt vårt uppdrag!

Nya skor, ny rygga
En banan eller äpple till fruktstunden
Vad var det fröken hette nu igen?
Var det blåsippan eller vitsippan?
Mamma, du är väl med mig hela dagen?



Ja, idag var de på plats igen alla elever, gamla som nya!
Härliga första dagen på nya läsåret!

För oss lärare är det lite som att ha två nyårsaftnar.
Ett alldeles nytt läsår, pigga och utvilade lärare fulla med goda ideér och tålamod.
Det är ju ungefär som riktiga nyårsafton då vi är fulla av löften och tillförsikt inför det nya året.

I år känner jag mig som en ny elev, nytt uppdrag som D-mentor och nya studier.
Jag får se till att jag inte glömmer frukten första skoldagen nästa vecka. Jag har ny väska men jag tänker INTE ha nya skor på mig!

;)

Tack till er som gett mig så mycket feedback på mitt senaste inlägg! En del av er har kommenterat i bloggen men flera av er har gett mig personlig feedback.
Jag vet också att dokumentären berört många, jag har diskuterat den både på jobbet och privat.
Jag hoppas att diskussionen hålls vid liv ända fram till den 19 september och att alla oavsett block går och röstar så Sverigedemokraterna inte får plats i riksdagen.
Nu gör vi vår plikt och tar tillvara på vår demokratiska rättighet (som borde ses som en skyldighet...)


Det blir svårt att blogga om något vardagligt och trivialt efter detta ;)

Idag har jag varit på Bondens marknad som hade premiär i Nyköping idag. Där handlade jag kravmärkta, lokalt odlade grönsaker och lokalt producerad strutskorv! Så nu känner jag mig nöjd :)
Egentligen är detta också ett ämne att debattera... Jag träffade en kollega där (jag träffade flera) och vi diskuterade köttmängden i korv. Personligen blir jag upprörd när vi ska konsumera svensk mat och köttmängden i en svensk korv inte kommer upp till mer än drygt 50%! Jag vet att det finns bra svensk korv men stora producenter som Scan kan sälja korv med knappt 60 % köttmängd i både grillkorv och falukorv... Jag vet att Scan säljer annan köttigare korv också men varför ens sälja någon korv med mer än 40% "annat" i?

Nej det är som jag brukar skoja om; man ska bo på en liten gård med självhushåll när det gäller frukt, grönsaker, ägg och kött, med solceller och ett litet vindkraftverk långt från allfartsvägar och mobilmaster! ;)

Nu har jag varit igång och jobbat en vecka och det är märkligt hur fort man kommer in i det igen. Nu längtar jag mest efter att eleverna ska komma tillbaka, en skola utan elever är inte det samma. Som SVA-lärare kan man inte göra så mycket innan vi ser vilka elever som dyker upp, om det kommer nyanlända elever, om sommaren gjort nytta för språkutvecklingen eller om det är tvärt om... Jag tycker mest jag går omkring på jobbet.

Igår såg jag den intressanta dokumentären, Dom kallas rasister, som Lena Sundström gjort. Jag tycker att hon gjort ett fantastiskt jobb med den, den var tydlig utan pekpinnar och utan debatt som tenderar att bli smutskastning. Hon hade samtalat med män (jag såg bara en kvinna i periferin) som har/ska rösta på Sverigedemokraterna. Igår efter att jag sett den så var jag både upprörd och arg, nu känner jag mest en sorg över att en del människor (tack och lov inte så många!) tycker att människor i nöd pga krig, förföljelse, svält, och långdragna inbördeskonflikter inte ska få komma till Sverige.

Jag vet att det finns två sidor av ett mynt, vi i Sverige är inte bra på att ta hand om flyktingar och en del kritiker till invandringspolitiken vi haft menar att vi inte ska ta emot så många flyktingar om vi inte kan ta hand om dem på ett bra sätt.

Jag skulle då vilja veta; vad är alternativet??

Om vi inte tar emot dem vem gör då det? Det är ju inte så att om vi stänger våra gränser så tar något annat land hand om flyktingarna.
Det är ju inte heller så att alla flyktingar har en önskan om att få komma till Sverige. En del skickar sina barn till ett främmande land med släktingar, en del lämnar sina barn hos en mormor eller farmor utan att veta när/om de träffas igen, en del familjer kommer utan en pappa eller en mamma som är spårlöst borta.

De kommer för att alternativet är ...mycket värre!

Jag föstår med mitt förnuft att många människors åsikter bygger på en rädsla och osäkerhet för det som är annorlunda utifrån "vår" livsstil. Jag vet också att många selekterar fientligheten, den gäller inte pizzabagaren eller bilmekanikern som är så trevlig. Jag menar inte att vi ska vara blåögda och tro gott om alla människor men våra åsikter om människor får inte utgå från hudfärg, religion, kön eller sexuell läggning. Vi får inte generalisera när det gäller verkliga människor.

Vi har bara ett liv och jag personligen skulle göra allt jag kan för att få leva i fred ochh frihet! Om det innebär att jag måste flytta till andra sidan jorden så hoppas jag att människorna där tar emot mig med öppen famn och öppet sinne!

Ja nu är det ju inte jag som varit i New York utan Johanna min yngsta systerdotter.
Johanna är inte bara min älskade systerdotter utan hon är också ett Londonfreak precis som moster ;) men denna gång fick hon alltså möjlighet att åka till New York och shoppa (efter denna resa duger det väl inte att åka med moster till London...)

Gullig som hon är så köpte hon en present till moster :) Under tiden hon var i New York la hon ut en bild på presenten, den såg ut så här:



Då förstår ni att jag blev nyfiken!



I påsen låg ett paket och i paketet låg den här



:D :D :D

Tack bästa Johanna, du är mosters lilla gull!

Äntligen kom vi iväg! Klockan kvart i elva parkerade vi bilen utanför Fotografiska i Stadsgårdshamnen. Jag har ju varit sugen ända sen Fotografiska öppnade i maj. Utställningarna med Lennart Nilsson
 




och Annie Leibivitz lockade!

 

Efter ett par timmar på Fotografiska drog vi en shoppingrunda på söder. Jag var ju på jakt efter en särskild väska men hittade den inte...
Men det blev lite shopping på Bolagret istället.



Lunch i Skinnarviksparken i värmen, oj vad varmt det var idag!
På vägen hem stannade vi i Skärholmen för jag visste att de hade en BB- butik där men ingen väska :(

I en annan väskaffär hittade jag mitt andrahandsval så jag slog till!


Nu sitter jag hemma och svettas på förstukvisten och väntar på att grillen ska bli klar.
Vilken härlig dag!

Idag sitter jag här och bloggar



Har nu jobbat två dagar vilket är alldeles lagom att börja med efter en lång semester. Det är så kul att komma tillbaka och träffa alla kollegor igen. Inför hösten var det lite speciellt eftersom jag inte riktigt hade klart för mig hur hösten skulle se ut men efter att ha diskuterat fram och tillbaka med mig själv och snälla Caro så hade jag nog bestämt mig innan jag gick till jobbet igår.

När det fortfarande var vårtermin är det ju så svårt att tänka sig att man inte ska undervisa så mycket. Jag har väl ärligt talat också lite svårt att inte se mig själv som oersättlig... Nu är det ju så att vår skola är full av duktiga pedagoger som absolut klarar sig alldeles utmärkt utan mig och vi har ju dessutom nyanställt en sva-kollega som verkligen visar kvaliteter och framfötterna.

Ja, ja det var väl bara att inse att detta läsår kommer att flyta på alldeles utmärkt med eller utan mig! Så nu har jag förflyttats från skolans finaste lilla undervisningsrum till en smal, mörk skrubb... (jag är inte bitter...) 
Tack och lov kommer jag att bo granne med roliga, knasiga Eva!
Det kommer att bli...galet!
:D

Så här ser min hösttermin ut; studier 50% , didaktikmentor på min skola 20% och undervisning 30%. Det kommer att bli riktigt bra och intressant! Eftersom jag kommer att läsa på distans innebär det ju att jag kommer att ha två och en halv dag hemma. Vad ska jag då ägna de dagarna åt?

 Kanske skaffar jag mig ett litet extrajobb, blir dagmatte, börjar missbruka internetshopping, startar eget eller skriver en bok...

Du ska väl studera tänker ni nu men jag har ju den fantastiska studietekninken som innebär att jag gör allt i sista stund!
 Varför göra något idag när man kan skjuta upp det????
:D

Att hålla sig uppkopplad och blogga under sommaren visade sig vara svårt. Jag har med andra ord haft ett lååångt uppehåll i mitt bloggande. Men som min kära kollega Anna H uttryckte det ;Tar bloggare aldrig semester???

Jo den här bloggaren gjorde det ;)

Nu är jag tillbaka, vi får se hur länge jag håller i men det är ju rätt kul!
Semestern har varit härlig, vi har gjort mycket, upplevt nytt, träffat goda vänner, umgåtts med familj och bara njutit!

Här kommer några bilder från sommaren.



Bosjökloster vid Ringsjön, Skåne. Vi fick en vacker men stulen ros med oss hem; Oj, titta!
:D



En tusenårig ek, att gå in i, finns vid Bosjökloster.





Ytterligare ett kloster, Birgittasystrarna i Vadstena huserar i det här!



Ytterligare en ek.... :D
Detta är Gustav Vasas ek i Vadstena!



En bit av Vätterns strand mellan Motala och Vadstena.





En strand i Lomma.




En strand i Ljungskile.

Som ni ser har jag sett stränder, kloster och ekar i sommar! Sen en del tätorter, shoppingcenter, en djurpark, en gocartbana, en kryddgård, ett par vattenfall, fiskbutiker/rökerier, ett Liseberg, ett Universeum, Brännö brygga och mycket mer. Jag har haft en härlig semester helt enkelt!