Ingenmansland, är det här???

Befinner mig i ett vakum känns det som.
Slits mellan alla mina roliga och intressanta uppdrag.

Mitt uppdrag sen snart 10 år, att undervisa, är tyvärr det som jag ägnar minst tid åt just nu.
Jag sliter också med mina studier som är intressanta men inte alltid så roliga.

Just idag efter att ha varit på jobbet en sväng på eftermiddagen känns det som om jag vill strunta i studierna och bara vara tillbaka på jobbet. Vi har det lite rörigt och arbetsamt i vårt arbetslag just nu.

En kär kollega kämpar med sin situation som inte är hennes vanliga, elever befinner sig i situationer som inte är helt tillfredsställande, nya kollegor som behöver tid att komma in i vårt speciella arbetssätt och förhållningssätt och allt detta påverkar vår situation.

Då gäller det att behålla fokus, tänka på vårt uppdrag och ställa sina egna känslor åt sidan ett tag. Vårt uppdrag är trots allt att sätta eleven i fokus, skapa goda lärandemiljöer och fokusera på det som är positivt.

När det gäller mina studier ska jag nu börja skissa på mitt egna forskningsprojekt. Vad och hur är de stora frågorna just nu. Ju mer jag läser om forskning desto fler uppslag får jag så det blir svårt att välja...

Jag har nog bestämt mig för att låta metod styra lite för att göra det något enklare för mig själv... Fegt kanske men det känns viktigast att jag klarar kursen just nu!
Kanske, eller troligen, hinner jag ändra mig innan vårterminen börjar.

Mitt roligaste uppdrag just nu är mitt D-mentorsskap. Att få hålla i lärande samtal kring språkutvecklande arbetssätt är jätteroligt, intressant och lärorikt! Jag har samtal med två av våra arbetslag och vi lär mycket av varandra i dessa samtal. Det svåra är sen att implementera det vi pratar om i vårt dagliga arbete... Men det kommer säkert med tiden! En bra start är ju trots allt att regelbundet ha dessa didaktiska samtal som vi under många år efterlyst. Nyköpings kommuns dåliga resultat har i alla fall resulterat i något positivt!

Ikväll dricker jag glögg, kurar under filt och tänker på att det, på dagen, är två år sen vi begravde vår pappa.

Krama varandra extra idag!


Kommentarer
Postat av: Karin

Stor kram till dig med!

2010-10-23 @ 18:42:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0