Vart har solidariteten tagit vägen?
Nu har jag varit igång och jobbat en vecka och det är märkligt hur fort man kommer in i det igen. Nu längtar jag mest efter att eleverna ska komma tillbaka, en skola utan elever är inte det samma. Som SVA-lärare kan man inte göra så mycket innan vi ser vilka elever som dyker upp, om det kommer nyanlända elever, om sommaren gjort nytta för språkutvecklingen eller om det är tvärt om... Jag tycker mest jag går omkring på jobbet.
Igår såg jag den intressanta dokumentären, Dom kallas rasister, som Lena Sundström gjort. Jag tycker att hon gjort ett fantastiskt jobb med den, den var tydlig utan pekpinnar och utan debatt som tenderar att bli smutskastning. Hon hade samtalat med män (jag såg bara en kvinna i periferin) som har/ska rösta på Sverigedemokraterna. Igår efter att jag sett den så var jag både upprörd och arg, nu känner jag mest en sorg över att en del människor (tack och lov inte så många!) tycker att människor i nöd pga krig, förföljelse, svält, och långdragna inbördeskonflikter inte ska få komma till Sverige.
Jag vet att det finns två sidor av ett mynt, vi i Sverige är inte bra på att ta hand om flyktingar och en del kritiker till invandringspolitiken vi haft menar att vi inte ska ta emot så många flyktingar om vi inte kan ta hand om dem på ett bra sätt.
Jag skulle då vilja veta; vad är alternativet??
Om vi inte tar emot dem vem gör då det? Det är ju inte så att om vi stänger våra gränser så tar något annat land hand om flyktingarna.
Det är ju inte heller så att alla flyktingar har en önskan om att få komma till Sverige. En del skickar sina barn till ett främmande land med släktingar, en del lämnar sina barn hos en mormor eller farmor utan att veta när/om de träffas igen, en del familjer kommer utan en pappa eller en mamma som är spårlöst borta.
De kommer för att alternativet är ...mycket värre!
Jag föstår med mitt förnuft att många människors åsikter bygger på en rädsla och osäkerhet för det som är annorlunda utifrån "vår" livsstil. Jag vet också att många selekterar fientligheten, den gäller inte pizzabagaren eller bilmekanikern som är så trevlig. Jag menar inte att vi ska vara blåögda och tro gott om alla människor men våra åsikter om människor får inte utgå från hudfärg, religion, kön eller sexuell läggning. Vi får inte generalisera när det gäller verkliga människor.
Vi har bara ett liv och jag personligen skulle göra allt jag kan för att få leva i fred ochh frihet! Om det innebär att jag måste flytta till andra sidan jorden så hoppas jag att människorna där tar emot mig med öppen famn och öppet sinne!
Så bra skrivet - håller fullständigt med dig! Tyvärr missade jag det programmet, men får väl försöka hitta det på nätet.
Kram
Tack Sara!
Jag blir mest rädd för att det finns människor som inte tänker längre än deras näsa räcker. Tänker då exempelvis på mannen från Gotland som ska kandidera för SD för att han vill ha bättre bygglov men som inte ens läst pariets partiprogram... Skrämmande.... Mycket bra inlägg Malin <3
Tack Jossan! <3
vad många kloka och tänkvärda tankar...
Håller med dig fullständigt! Jättebra skrivet. Du kanske skulle publicera på fler ställen. Fler borde få läsa!
Bra skrivet,Malin
ja Malin, vilket fantastiskt program! Hoppas att fler än Du skriver mer i samma anda, utan pekpinnar och smutskastning, bara fakta rakt upp ner....vi har bara ett liv och vi ska hjälpa alla oss att leva det!
Håller fullständigt med dig! Ett mycket bra program och en mycket bra reflektion av dig! Tycker oxå att Lena är modig och det är inte klokt att man ska tycka så, men man vet ju också, tyvärr att om man gör reportage om dessa människor så kan man bli utsatt för hot mm. Hoppas att de flesta kommer till sans till den 19/9 och att Sveriges befolkningtar vara på sin rättighet/skyldighet och går till vallokalerna så kanske vi slipper SD i riksdagen!
Som du kan läsa i dagen inlägg håller jag med dig, sis, om att egentligen ska vi se rösträtten som en skyldighet men i demokratins namn måste ju människor få välja...Vi kan bara uppmana ALLA att göra sin röst hörd den 19 september!