malinsmötesplats

Vi har tillbringat helgen utanför småländska Bodafors. En härlig helg fylld av trevligt umgänge, god mat, härliga ungar, kräftkokning, svampplockning och motorcykeltävling för våra kära män!

Jag har aldrig kokat egna kräftor, det var verkligen kul! När vi kom till stugan i fredags stod det en spann, med två kilo krälande kräftor i, på bryggan. Det var bara att laga mat och sen kasta oss över kräftkokningen!









Det var bara en rackare som nöp mig, det var tur för de är starka i klorna kan jag lova!




Så här såg lördagskvällens kräftfat ut! Riktigt gott och extra kul när man gjort allt själv, förutom fisket då...





Svampplockning innan hemfärd på söndagen, gott på varma mackor när vi kom hem!

Vilken vanemänniska jag är. I några dagar har det varit lite annorlunda här hemma. Min älskling lekte med sina innebandykompisar i lördags och lyckades slå upp sin gamla knäskada. Det innebar att jag fick ombudsrösta åt honom i söndags eftersom han inte kunde gå. Vi som skojat om att man inte ska rösta på valdagen eftersom man inte vet om man lever då! Eller, som i det här fallet, inte kan gå då... Men det är ju lite högtidligt att gå till vallokalen på valdagen!

 Sen innebar ju skadan att min kära inte kan jobba :( Då är han alltså hemma och på måndagen var det lugnt han höll sig i sängen tills jag kommit iväg till jobbet! Men på tisdag morgon skulle vi upp samtidigt eftersom vi hade en nattgäst som behövde skjuts till tåget.

Jag är alltid ensam på morgonen, går upp i bara mässingen och rör mig som jag vill i huset. Det finns ingen som är på toan när jag ska dit, ingen att krocka med i hallen, ingen som ska äta frukost samtidigt, ingen som vill PRATA på morgonen...

Och idag då när jag ska vara hemma och studera, då är jag inte ensam hemma...Till på köpet hade jag glömt en viktig bok på jobbet så jag var tvungen att göra mig iordning och sätta mig i bilen och åka dit. Jag som brukar gå i morgonrock ända tills klockan närmar sig älsklingens hemkomst ;)

Det var ju så klart lite mysigt också att ha sällskap hemma men jag kan konstatera att det inte blev så mycket vettigt gjort! Nej tacka vet jag de dagar jag får gå upp ensam och vara hemma ensam när jag ska plugga!

Nu ska det bli skönt att gå till jobbet imorgon så det blir som vanligt igen!



Här en bild som gör mig glad just nu, en vecka kvar till lovely London!

Snodde detta från en väns statusuppdatering, vet tyvärr inte vart hon hittat det.
 Kanske nån av er vet?

"Hej min vän! Dina bokstäver är latinska.
Dina siffror arabiska.
Din demokrati är från Grekland.
Din pizza italiensk.
Din kebab är turkisk.
Din alkohol uppfanns av en iranier
 och du älskar att åka till Thailand.
Din favoritrappare har afrikanskt påbrå,
 och han, den där roliga på TV:n är kurd.
Din bästa fotbollsspelare är bosnisk.
Visst vore ditt liv tråkigt ...utan invandrare ;)"


Jag läste också en läsvärd debattartikel i dagens Aftonbladet.

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article7822504.ab

Soppa med tigerräkor och pilgrimsmusslor.

Det var väldigt gott!

Är verkligen inne i en downperiod just nu när det gäller bloggandet. Risken är att jag bara skriver om sånt som upprör mig så här i valtider och det blir ju så trist att läsa hela tiden. Så nu ska jag tänka roliga och vackra tankar!

Då tänker jag på det här:



Josefin, Johanna och Carina i London




Utsikt från gondolliften i Branäs! Tanken på att jag ens åker gondollift är svindlande...


Men inte lika svindlande som det här!


Eller det här, utsikt från CN-tower!



Annars kan man ju längta tillbaka till det här



Och till det här



Eller till nyårsafton i goda vänners (mat)lag




Till sist en bild från förr



Nu känns allt lite roligare!

Ikväll dök den här varningen upp på en av mina vänners statusuppdateringar. Hon bor i Oxelösund.


"Se upp för en svart bil, typ Jeep äldre modell med 2 män med utländsk härkomst, den ene med rakat hår. De försöker få barn att följa med dem ibilen vid Peterslundsskolan! Polisen är underättad. Sprid vidare!"

I torsdags dök den här varningen upp på en av mina vänners statusuppdateringar. Hon bor i Malmö.


"VARNING!Seupp för en svart bil typ Jeep- äldre modell med 2 män med
utländsk härkomst! Den ene har rakat hår. Dom försöker att få barn att
följa med ibilen. Polisen underrättad. Sprid vidare!!!!!Senast sedda i Saxtorp."

Att varningarna sprids vidare råder det inga tvivel om...

Vargen kommer, vargen kommer eller är jag helt fel ute????

Två tjejer som läst min blogg och tyckte synd om mig!
De kom med cola och fikabröd!

De fick också en matbit;)



Bästa Johanna, jag och bästa Angelica!

Lördagkväll, god middag och ett gott rödvin

Ensam

Inte så kul. Det är mycket lättare att vara utan sin älskling när det är man själv som är iväg på något roligt!

Nu är jag inte helt ensam. Jag har två fjortonåriga killar här som tydligen ska vara uppe inatt och spela något onlinespel...

Vilket sällskap!

Nu hoppas jag att min älskling har med sig god fiska hem imorgon, det skulle i alla fall vara lite plåster på gräsänka-såret ;)

        

Idag är pappas födelsedag. Jag och min syster hämtade farmor och åkte till minneslunden. Jag ville så klart att vi skulle sätta dit vår lykta, lite tidigt tyckte farmor nog att det var! Hennes lykta får vänta några veckor till. När vi kom till minneslunden upptäckte vi att vår lykta var först så då kunde vi fritt välja plats vilket var bra för då kunde vi ta samma plats som förra året och det tyckte farmor var bra! Det är mycket med det jordiska...

 Vi kom i alla fall överens om att man gör som man vill med lyktorna ;)
Att inte ha en gravplats med sten tycker många äldre är lite konstigt, vi vet att pappa inte skulle vilja att vi hade en grav att sköta och idag sa farmor att det är nog bra så här.

Sen blev det så klart fika hos farmor med hembakat och hemstickat!



Jag fick med mig både vantar och sockor hem och det fick syster också! Fina farmor som stickar så det ser maskinstickat ut!
Hon är strong farmor, hur jobbig den här födelsedagen än är för oss barn är det så mycket svårare för farmor, för som förälder ska man inte behöve se sina barn gå först. Det spelar ingen roll att barnet var 62 år då!

Jag har provat kundaliniyoga. Det är en yoga som är inriktad på andning. Andning, vissa rörelser och meditationsmantra. Svårt men skönt på något sätt. Efter förra veckans pass hade jag träningsvärk trots att det inte kändes som jag gjort något. Ikväll har jag varit trött sen yogan och jag känner att jag kommer att sova gott inatt. Jag får tyvärr känslan av att "detta var kul att prova men det är ju ingen riktig träning!" Men kanske är detta precis vad kvinnor på snart 40 som studerar, undervisar och har ett nytt didaktiskt uppdrag behöver! Sen kanske det kan hjälpa mig genom den närmaste tiden, imorgon är pappas födelsedag och snart är det två år sen vi förlorade honom. Styrka och inre lugn är vad jag behöver nu. Ja, det blir i alla fall yoga två torsdagar till sen när prövoperioden är slut får vi se!

Häromdagen såg jag en repris av Uppdrag granskning, jag hade helt missat programmet och debatten kring det. Jag vet inte hur det är med er, såg/läste ni om detta?

http://svt.se/2.137484/1.2122820/de_vaxer_upp_utan_sin_mamma_br_-_som_stadar_i_svenska_hem?lid=puff_2126949&lpos=rubrik

Jag tycker det är hemskt att det är så här i Europa idag 2010, ska man inte kunna försörja sig utan att behöva leva utan sina barn i vardagen?

Då säger många att det är väl bättre att de här kvinnorna har ett jobb än att gå arbetslösa utan någon inkomst i sina hemländer? Ja det är det så klart, allt är ju relativt.

Det är bättre att små barn knyter mattor i Asien än säljer sin kropp också! Det stora problemet är ju den enorma orättvisan som finns, att människor inte har samma möjligheter. Att vi inte tar hand om varandra i världen. I vår lilla vardag finns ju ibland samma inställning, det är liksom någon annan som ska fixa med rättvisan, hjälpen och omtanken. Det är ju bara vi som kan göra det tillsammans! Jag vill också sticka huvudet i sanden, flytta långt från alla människor, inte se nyheter, inte veta vad som händer i världen men Surprice! det händer även om du inte ser det!

När jag ändå är inne på tokigheter i världen måste jag bara kommentera detta galna påhitt!


<a href="http://expo.se/2010/48_3316.html">Planerar att bränna Koranen den 11 september</a>


Och de här människorna kallar sig gudfruktiga!!! Gud om hon finns skulle gråta blod om hon såg detta!
Det är inte konstigt att det är krig i världen :(




GLÖM INTE ATT RÖSTA DEN 19, DET ÄR DIN SKYLDIGHET!

Nu är jag en del av UNICEF:s bloggare för varenda unge.

Pakistan är översvämmat.

Nu behöver de vatten.

Översvämningarna har orsakat en av de värsta katastroferna någonsin. Över 18 miljoner människor, varav nästan hälften är barn, beräknas ha drabbats. Familjer har flytt sina hem och många saknar rent vatten och mat. Barnen riskerar undernäring och att bli sjuka av det smutsiga vattnet.

Fokus för UNICEF just nu är att rädda liv och återställa vattenförsörjningen i de översvämningsdrabbade områdena. Vattenburna sjukdomar kan vara dödliga för små barn och det gäller att förhindra spridning av kolera, diarré och andra sjukdomar som sprids snabbt när människor inte har tillgång till rent vatten.

Hjälp UNICEF att hjälpa fler barn! Tillsammans kan vi förändra situationen för miljontals barn. Skänk 50 kronor genom att SMS:a LIV till 72 900 eller skänk en gåva till barnen i Pakistan här! Mer information om Pakistan och om hur UNICEF jobbar finner du på unicef.se

KRAM TILL ER ALLA MINA VÄNNER!

Sitter hemma och studerar, min första riktiga "läsahemmadag". Idag brottas jag med att komma fram till tre olika forskningsfrågor inom andraspråksinlärningen. Det är inte nödvändigtsvis någon av dessa jag ska skriva om i vår utan mer en uppgift där vi ska utröna olika typer av undersökningar, vetenskapliga förhållningssätt och metoder. Det känns att det var länge sen jag skrev uppsatsen i slutet på lärarutbildningen...

Sen är jag som många andra skolskadad, jag vill så gärna hamna rätt direkt, inte göra "fel".
 Det är lite konstigt att jag är så som elev eftersom jag inte alls har "rätt eller fel-inställningen" som lärare! :)

Det blir ett par timmars pluggande till sen går jag över till att fira helg!

Återkommer....

P.S Alla kollegor/andra intresserade kan komma med förslag på forskningsfrågor!

Jaha ja, nu var man igång på riktigt igen!
Efter att ha tagit tåget till storstan och trängts med ALLA stockholmare på tunnelbanan (hälften gick i och för sig av vid Tekniska...) så landade jag för första gången på Stockholms Universitet. Där var det liv och rörelse vill jag lova!
(Jossan; de höll nog på med ett och annat kul där också! Och jag fick en ovve....;) )

Väl på plats i klassrummet så förflyttades jag tio år tillbaka i tiden. Back to the days när man svängde sig med grammatiska termer, syntax, semantiska fält osv
För er som läste tillsammans med mig i Malmö kan jag säga att min lärare Gunilla Colliander verkar vara minst lika intresserad av grammatiska invecklingar som vår kära Ekerot... :D

 Nu är det ju ingen grammatikkurs jag ska läsa,
(på tal om ordet "ju" hade vi en lång diskussion om hur betydelsebärande det ordet är...)
utan två forskningsförberedande delkurser denna termin och skriva uppsats nästa termin.
Det konstiga är att man efter ett par timmar är inne i tänket igen! Även om det alltid känns helt oöverstigligt med alla uppgifter i början så brukar man komma ut helskinnad på andra sidan ;)

Jaja, det ska bli kul i alla fall och antagligen lär jag mig något intressant också!

Nu ska jag bara fundera ut något intressant att forska om...

Katastrofen i Pakistan överträffar både Tsunamin och jordbävningen i Haiti. Varför är vi inte lika generösa i vårt bistånd i denna svåra katastrof?

Här kommer några förslag på organisationer dit vi kan skänka en slant om vi avstår finvinet till helgen, ytterligare en svart top, ytterligare ett par festliga strumpbyxor eller snackset till nästa helg!
Eller så unnar vi oss vad vi vill OCH skänker en slant bara för att vi kan...


http://plansverige.org/pakistan?gclid=CMOZxon03qMCFdcr3godXmAw_Q

http://www.unicef.se/pages/8511?gclid=CMbK5K_03qMCFYEz3godOHqq-w

https://www.sos-barnbyar.se/stod-oss/pakistan/Pages/default.aspx?et_cid=2&et_lid=7479&et_sub=katastrof%20pakistan

Häromdagen kommenterade en vän och kollega dilemmat som ibland uppstår när man möter en elev som man inte "klickar" med. Tack och lov finns det ofta någon annan vuxen som eleven klickar med men inte alltid. Eller så finns den vuxna kanske i ett annat arbetslag eller på en annan avdelning. Våra elever är ganska utsatta på det sättet, själv skulle man inte vilja ha det så på en arbetsplats.

I vår ambition att hjälpa och stötta varandra pratar vi ibland "sönder" eleven. Det kan innebära att fler vuxna dras med i det negativa som sägs om en elev. I mitt arbetslag försöker vi bli bättre på att hitta lösningar utifrån elevens bästa, vi ställer oss frågan; Finns det någonstans, med någon vuxen , i något ämne den här eleven fungerar bra? Kan vi ta tillvara det? Hur kan vi göra arbetsdagen så bra som möjligt för eleven?

Just nu molar det i magen kring en elev, en sån hjärteelev som för alltid har en plats i hjärtat, jag hoppas vi denna gång ska vara så flexibla och uppfinningsrika som vi kan för att göra bra arbetsdagar för honom.

Det är ju trots allt vårt uppdrag!

Nya skor, ny rygga
En banan eller äpple till fruktstunden
Vad var det fröken hette nu igen?
Var det blåsippan eller vitsippan?
Mamma, du är väl med mig hela dagen?



Ja, idag var de på plats igen alla elever, gamla som nya!
Härliga första dagen på nya läsåret!

För oss lärare är det lite som att ha två nyårsaftnar.
Ett alldeles nytt läsår, pigga och utvilade lärare fulla med goda ideér och tålamod.
Det är ju ungefär som riktiga nyårsafton då vi är fulla av löften och tillförsikt inför det nya året.

I år känner jag mig som en ny elev, nytt uppdrag som D-mentor och nya studier.
Jag får se till att jag inte glömmer frukten första skoldagen nästa vecka. Jag har ny väska men jag tänker INTE ha nya skor på mig!

;)

Tack till er som gett mig så mycket feedback på mitt senaste inlägg! En del av er har kommenterat i bloggen men flera av er har gett mig personlig feedback.
Jag vet också att dokumentären berört många, jag har diskuterat den både på jobbet och privat.
Jag hoppas att diskussionen hålls vid liv ända fram till den 19 september och att alla oavsett block går och röstar så Sverigedemokraterna inte får plats i riksdagen.
Nu gör vi vår plikt och tar tillvara på vår demokratiska rättighet (som borde ses som en skyldighet...)


Det blir svårt att blogga om något vardagligt och trivialt efter detta ;)

Idag har jag varit på Bondens marknad som hade premiär i Nyköping idag. Där handlade jag kravmärkta, lokalt odlade grönsaker och lokalt producerad strutskorv! Så nu känner jag mig nöjd :)
Egentligen är detta också ett ämne att debattera... Jag träffade en kollega där (jag träffade flera) och vi diskuterade köttmängden i korv. Personligen blir jag upprörd när vi ska konsumera svensk mat och köttmängden i en svensk korv inte kommer upp till mer än drygt 50%! Jag vet att det finns bra svensk korv men stora producenter som Scan kan sälja korv med knappt 60 % köttmängd i både grillkorv och falukorv... Jag vet att Scan säljer annan köttigare korv också men varför ens sälja någon korv med mer än 40% "annat" i?

Nej det är som jag brukar skoja om; man ska bo på en liten gård med självhushåll när det gäller frukt, grönsaker, ägg och kött, med solceller och ett litet vindkraftverk långt från allfartsvägar och mobilmaster! ;)

Nu har jag varit igång och jobbat en vecka och det är märkligt hur fort man kommer in i det igen. Nu längtar jag mest efter att eleverna ska komma tillbaka, en skola utan elever är inte det samma. Som SVA-lärare kan man inte göra så mycket innan vi ser vilka elever som dyker upp, om det kommer nyanlända elever, om sommaren gjort nytta för språkutvecklingen eller om det är tvärt om... Jag tycker mest jag går omkring på jobbet.

Igår såg jag den intressanta dokumentären, Dom kallas rasister, som Lena Sundström gjort. Jag tycker att hon gjort ett fantastiskt jobb med den, den var tydlig utan pekpinnar och utan debatt som tenderar att bli smutskastning. Hon hade samtalat med män (jag såg bara en kvinna i periferin) som har/ska rösta på Sverigedemokraterna. Igår efter att jag sett den så var jag både upprörd och arg, nu känner jag mest en sorg över att en del människor (tack och lov inte så många!) tycker att människor i nöd pga krig, förföljelse, svält, och långdragna inbördeskonflikter inte ska få komma till Sverige.

Jag vet att det finns två sidor av ett mynt, vi i Sverige är inte bra på att ta hand om flyktingar och en del kritiker till invandringspolitiken vi haft menar att vi inte ska ta emot så många flyktingar om vi inte kan ta hand om dem på ett bra sätt.

Jag skulle då vilja veta; vad är alternativet??

Om vi inte tar emot dem vem gör då det? Det är ju inte så att om vi stänger våra gränser så tar något annat land hand om flyktingarna.
Det är ju inte heller så att alla flyktingar har en önskan om att få komma till Sverige. En del skickar sina barn till ett främmande land med släktingar, en del lämnar sina barn hos en mormor eller farmor utan att veta när/om de träffas igen, en del familjer kommer utan en pappa eller en mamma som är spårlöst borta.

De kommer för att alternativet är ...mycket värre!

Jag föstår med mitt förnuft att många människors åsikter bygger på en rädsla och osäkerhet för det som är annorlunda utifrån "vår" livsstil. Jag vet också att många selekterar fientligheten, den gäller inte pizzabagaren eller bilmekanikern som är så trevlig. Jag menar inte att vi ska vara blåögda och tro gott om alla människor men våra åsikter om människor får inte utgå från hudfärg, religion, kön eller sexuell läggning. Vi får inte generalisera när det gäller verkliga människor.

Vi har bara ett liv och jag personligen skulle göra allt jag kan för att få leva i fred ochh frihet! Om det innebär att jag måste flytta till andra sidan jorden så hoppas jag att människorna där tar emot mig med öppen famn och öppet sinne!