malinsmötesplats

Vilken vanemänniska jag är. I några dagar har det varit lite annorlunda här hemma. Min älskling lekte med sina innebandykompisar i lördags och lyckades slå upp sin gamla knäskada. Det innebar att jag fick ombudsrösta åt honom i söndags eftersom han inte kunde gå. Vi som skojat om att man inte ska rösta på valdagen eftersom man inte vet om man lever då! Eller, som i det här fallet, inte kan gå då... Men det är ju lite högtidligt att gå till vallokalen på valdagen!

 Sen innebar ju skadan att min kära inte kan jobba :( Då är han alltså hemma och på måndagen var det lugnt han höll sig i sängen tills jag kommit iväg till jobbet! Men på tisdag morgon skulle vi upp samtidigt eftersom vi hade en nattgäst som behövde skjuts till tåget.

Jag är alltid ensam på morgonen, går upp i bara mässingen och rör mig som jag vill i huset. Det finns ingen som är på toan när jag ska dit, ingen att krocka med i hallen, ingen som ska äta frukost samtidigt, ingen som vill PRATA på morgonen...

Och idag då när jag ska vara hemma och studera, då är jag inte ensam hemma...Till på köpet hade jag glömt en viktig bok på jobbet så jag var tvungen att göra mig iordning och sätta mig i bilen och åka dit. Jag som brukar gå i morgonrock ända tills klockan närmar sig älsklingens hemkomst ;)

Det var ju så klart lite mysigt också att ha sällskap hemma men jag kan konstatera att det inte blev så mycket vettigt gjort! Nej tacka vet jag de dagar jag får gå upp ensam och vara hemma ensam när jag ska plugga!

Nu ska det bli skönt att gå till jobbet imorgon så det blir som vanligt igen!



Här en bild som gör mig glad just nu, en vecka kvar till lovely London!