Oro i magtrakten
Häromdagen kommenterade en vän och kollega dilemmat som ibland uppstår när man möter en elev som man inte "klickar" med. Tack och lov finns det ofta någon annan vuxen som eleven klickar med men inte alltid. Eller så finns den vuxna kanske i ett annat arbetslag eller på en annan avdelning. Våra elever är ganska utsatta på det sättet, själv skulle man inte vilja ha det så på en arbetsplats.
I vår ambition att hjälpa och stötta varandra pratar vi ibland "sönder" eleven. Det kan innebära att fler vuxna dras med i det negativa som sägs om en elev. I mitt arbetslag försöker vi bli bättre på att hitta lösningar utifrån elevens bästa, vi ställer oss frågan; Finns det någonstans, med någon vuxen , i något ämne den här eleven fungerar bra? Kan vi ta tillvara det? Hur kan vi göra arbetsdagen så bra som möjligt för eleven?
Just nu molar det i magen kring en elev, en sån hjärteelev som för alltid har en plats i hjärtat, jag hoppas vi denna gång ska vara så flexibla och uppfinningsrika som vi kan för att göra bra arbetsdagar för honom.
Det är ju trots allt vårt uppdrag!
Jag vet precis vad du pratar om. Tyvärr är det ofta svårt att hitta rätt fokus på dem som oftast gör sig påminda på mindre önskade sätt. Man reagerar på stunden och tar det negativa med sig i samtal med andra vuxna istället för att, precis som du säger är skolans uppdrag, att söka det lilla positiva som alltid finns och bygga på det.
Men jag vet att du och många andra jobbar på ett bra sätt. Fortsätt med det och inspirera andra!
Ha en bra höst! :)
Kram
