Det var en gång...
När jag flyttade till Malmö 1997 för att påbörja min lärarutbildning var inte det mitt förstahandsval. Jag hade helt enkelt inte tillräckligt höga betyg för att komma in på svenska/so utbildningarna i Linköping eller Stockholm! Jag hade min pappa tillfälligt boende i Skåne och visste att jag skulle kunna bo hos en väninna till honom under en period innan jag hittade boende. Jag tror att valet 1-7 lärare med inriktning svenska och svenska som andraspråk var mitt näst sista val…
När jag 3 och ett halvt år senare skulle flytta hem till Nyköping igen med en fast lärartjänst i bakfickan fick jag ångest! Jag ville inte alls hem då, mitt liv var så förändrat på många olika sätt. Vad skulle jag hem hit och göra? Saken var ju bara det att jag på sommaren 2000 hade skrivit på mitt anställningsavtal OCH startat min anställning med en termins tjänstledigt… Det var liksom bara att åka hem.
I januari 2001 började jag alltså jobba och i februari fick jag min första egna lägenhet i Nyköping. På långfredagen det året hade jag inflyttningsfest med familj och vänner i min lilla tvåa. Jag bjöd på pytt i panna, rödbetor och stekta ägg! Vi satt på sängen, golvet och på alla tänkbara ställen i lägenheten, det var helt galet! Efter många öl och annat drog hela gänget ner på en av stans pubar och där träffade jag en gammal vän som hört av sig sen jag flyttat hem igen.
Där och då startade vårt förhållande som precis idag den 13 april varat i 9 år! När jag tänker på det är jag ju så tacksam över att själva livet ibland bestämmer över oss, kalla det ödet eller vad som helst! Jag är i alla fall så glad över att jag kom hem till Nyköping igen då 2001!
Vi (talar för hela familjen) är också glada att du kom hem, och att du träffade "den där vännen" Stefan! KRAM!
Fel citerat ska vara "gamla vännen"! KRAM!
Jag är också glad att det blev så och att vi träffades och blev vänner på senare år...:)
Tack Lotta! Det tycker jag också!
Jossan, ska väl eg vara "gammal vän" ;)Kram
Grattis! båda två, är det verkligen 9 år sedan.Kram
Oj vad tiden går, jag tycker inte det är så länge sen som du kom till jobbet med ett speciellt glitter i ögonen och ett lyckligt leende på läpparna! Grattis, grattis!
Jag fattar inte vart tiden tar vägen?!? Är det verkligen 10 år sen vi härjade i Malmö? ;)
Sara, det är inte klokt! Ibland känns det som igår, hur kan det ha gått tio år???